– Jag försvann när jag kom hit. Plötsligt stod jag på noll!

Anna Maria Corazza Bildt fick trots sin stora erfarenhet börja om från början när hon flyttade till Sverige. Men hon har alltid följt sin inre kompass. Ibland har hon hamnat i blåsväder, men motvind skrämmer inte henne, om hon samtidigt har en chans att förändra världen.

Jag älskar när bilder man har av människor vänds upp och ner. Och jag kan redan nu avslöja att den bild jag hade av Anna Maria Corazza Bildt när vi sågs en mulen fredag skilde sig en hel del mot den jag hade efteråt.

Kvinnan jag mötte har den bästa sortens Pippi Långstrumps-personlighet, hon går sina egna vägar och bryr sig inte om vare sig jante eller att vara politiskt korrekt.

Samtidigt är hon skarp som tusan, enormt inkluderande och inte rädd att kasta alla planer över bord vid behov, för att börja om.

Många tror säkert att Anna Maria är där hon är tack vare sitt efternamn. De kunde inte ha mer fel. Att heta Bildt har snarare varit en nackdel, avslöjar hon. Hon har fått kämpa hårt för den plats hon har som EU-parlamentariker. Och hon slår ifrån sig när jag nämner att göra karriär. Hon har aldrig strävat efter att slå sig fram på det sättet.

Jag ser det jag gör som ett uppdrag, ett kall. Ingen har tvingat mig att gå in i parlamentet, tvärtom, det finns en massa andra saker jag hade kunnat göra. Men jag söker inte efter positioner, och drivs inte av att få makt, det är större än så. Jag vill göra skillnad.

Ändå har hon en diger meritlista: Hon driver tre företag, har arbetat för UNESCO och på italienska UD, samt varit expert inom FN i frågor om fred och mänskliga rättigheter. I sex år arbetade hon på Balkan under brinnande krig. Efter fyra år i Sarajevo fick hon en ny kollega, Carl Bildt. De gifte sig 1998, hon följde med till Sverige, och resten är historia som man brukar säga. Eller? Är det så självklart hur det sedan blev?

Det undrar jag när jag träffar Anna Maria någon timme innan hon ska hålla ett föredrag om Brexit på Handelshögskolan, dit jag ska få följa med. Hon är social, glad och blandar svenskan med engelska ord när hon pratar. Och som den politiker hon är, säger hon bara precis det hon vill att jag ska veta.

Theréz Randquist sitter med vid intervjun, Anna Marias senior advisor. Det går inte att ta miste på att de är ett team, ibland pratar de nästan i mun på varandra. De har jobbat ihop sedan 2009, då Theréz ledde Anna Marias kampanj inför valet till EU-parlamentet.

Då när hon hade petats ner till åttonde plats på moderaternas kandidatlista, men kämpade sig upp igen, till plats två, via en lyckad personvalskampanj. Många trodde hon var chanslös, men de kände nog inte till Anna Marias entreprenörssjäl, den som jobbar bäst i motvind och gärna tar oprövade vägar.

Som när hon valde att tala om hållbarhet, ett ord som knappt fanns då, eller att hon gjorde en grej av att som en del i hållbarhetstänket cykla mellan sina möten.

– We invented cykelkampanjen. Då tyckte folk att vi rörde oss lite väl utanför boxen, men nu kör alla med det. Vi var trendsetters, säger hon och skrattar.

Talet om att leva mer hållbart stämde väl överens med dem som röstade på henne, men när hon ville tala om matfusk och matsvinn 2009 var det många inom politiken som sa ”Anna Maria sysslar bara med de små, mjuka frågorna”.

– Idag pratar alla om hållbarhet, det är en stor fråga i EU-parlamentet och när jag kom med uppropet ”Basta till matsvinnet” 2011 så fick jag både detaljhandlare och de stora matföretagen att skriva på. Vi har engagerat alla.

Anna Marias ton är glad idag men den var inte lika munter under hennes första år i Sverige, när hon var redo att hitta ett nytt jobb, och istället märkte hur glastaket slöts över henne, och hon reducerades till att bara vara någons fru.

– Jag försvann när jag kom hit. Plötsligt stod jag på noll. Varken i internationella sammanhang eller i Sverige bemöttes jag som något annat än Carl Bildts fru. Tänk dig att du har satsat allt, jag var ändå 34 när jag kom hit, all min erfarenhet, min kompetens, inget av det räknades längre.

Det var tufft, men det öppnade också dörren till det hon gör idag, där hon som den ”field person” hon är, får möta människor och bygga broar för att driva de politiska frågorna och de värderingar hon står för framåt.

– Jag brinner för att jag vill förändra världen, och jag känner ett stort ansvar. Jag vill göra skillnad.

Och det får hon göra. Under de nio år hon har pendlat till Bryssel och Strasbourg, har hon fått vara med och se stora förändringar ta plats. Nu senast i kampen om nolltolerans mot kvinnofridskränkning. Anna Maria släppte i höstas rapporten “Våld mot kvinnor” som går hand i hand med många års arbete som förts på EU-nivå för att få fram en konvention som kriminaliserar våld mot kvinnor inom ramen för mänskliga rättigheter. När vi ses får jag en liten pin av henne, en symbol för arbetet hon driver, och som även delades ut på moderatstämman i oktober, bara veckor innan #metoo drog igång. Anna Maria berättar att hon satt i publiken på Södra Teatern i Stockholm, när flera av Sveriges kvinnliga skådespelare i samband med uppropet #tystnadtagning, läste upp vittnesmål om sexuella trakasserier.

– Jag sov inte på hela natten efteråt, säger Anna Maria och tappar orden för första gången under intervjun. Det var så hemskt, allt det de läste upp. Jag mådde så dåligt. Tanken var att jag skulle skriva ett facebookinlägg om det samma kväll, men jag kunde inte, det var för många känslor efter att ha lyssnat på alla berättelser.

– Men det här måste få ett stopp nu. BASTA! säger Anna Maria och stöter händerna framför sig.

Viljan att vara en röst åt dem som saknar en egen är stark, och hon håller ett högt tempo. När jag frågar om det finns stunder då hon bara tar det lugnt, blir hon först tyst innan hon svarar.

– På vintern jobbar jag jämt, men på sommaren kan det väl vara så att jag badar, men sedan går jag ofta tillbaka till datorn igen. På senare år har det sällan gått en enda dag utan att jag har gjort något jobbrelaterat.

– Det är väldigt jobbigt att aldrig stänga få av. Det är alltid något papper som ska läsas, eller något jag måste skriva. Det är kul, men det är alltid det där med tiden.

Var hämtar du kraft för att orka?

– Kärlek, vänskap, familj och mina nära och kära ger mig mod och kraft. Och att få simma. Simma, simma, simma! Och ju stormigare havet är och ju högre vågorna är, desto bättre. Havet ger mig energi. Där känner jag frihet.

Då och då åker de till Tabiano i borgbyn Parma i norra Italien, där hon vid sidan av Rom, spenderade stora delar av sin uppväxt, där familjens slott finns Antico Borgo di Tabiano Castello, som Anna Maria är delägare i och som idag drivs som hotell och spa.

– Svenskar som kommer dit undrar varför jag bor här och inte där, men Tabiano är inte semester för mig. Att vara där innebär jobb. Och nu har vi börjat producera olivolja också, så om jag ringer min pappa som är 85 år så blir det inte ”Hej, hur mår du?” utan vi pratar bara oliver.

– Vad är klockan? Anna Maria tittar på Theréz och det får bli signalen.

Vi pausar samtalet, men ses igen någon timme senare utanför Handels. När vi kommer in går hon fram till flera av studenterna, tar i hand, småsnackar, frågar var de kommer ifrån. Den hög med powerpoint-bilder hon hade med sig, överger hon innan hon ens börjat tala och fristajlar istället. Det märks att hon gillar det hon gör, och hon fångar snabbt lyssnarnas intresse. Jag noterar att ingen sitter med mobilen uppe under hennes föredrag. Hon är samlad och tydlig, även med var hon själv står i Brexit-frågan.

– Det vi håller på med är damage control. Alla kommer förlora på det här, främst britterna, men det kommer att påverka allas liv, era liv, och våra barns liv, säger Anna Maria.

Att döma av frågorna som kommer när hon lämnar ordet fritt, så har hon nått fram och efteråt kommer flera av studenterna fram för att ta bilder. Anna Maria ställer upp.

– Jag är ett sociala medier-freak, säger hon efteråt och skrattar.

– Och jag älskar att prata med unga människor, det är det bästa jag vet, även om jag inte hinner med det så mycket som jag vill.

Många unga har nappat på hennes hållbarhetstänk, det gör henne glad.

– Du vet, jag är uppväxt i ett bondesamhälle där man återanvände allt, mina familjerecept är byggda på att inget får kastas bort. Det handlar om att tänka till i vardagen. Det är superviktigt för mig. Det är inte bara ett politiskt ställningstagande utan något jag har i blodet.

– Hur ser mitt hår ut förresten, säger hon när fotografen James gör sig redo med kameran. 

– Mitt hår är helt hopplöst. Anna Maria målar läpparna och slätar till kläderna.

– Jag älskar den här jackan, säger hon och drar i ärmarna, samtidigt som hon berättar att nästan alla hennes kläder har gått i arv inom familjen.

– Den här tröjan har jag fått av min syster, och jackan har jag fått av min systerdotter. Det är en Kenzo. Och skorna, säger Anna Maria och lyfter ena foten…de har tillhört Carls mamma. De är 30 år gamla. Snacka om cirkulär ekonomi, säger hon och ler.

Fotograferingen går som en dans, Anna Maria trivs framför kameran, men frågar hela tiden vad klockan är, och till sist måste hon rusa för att hinna till ett utvecklingssamtal på sonen Gustafs skola. Sonen kommer först. Alltid först.

När vi skiljs åt tänker jag att det är häftigt att möta människor som brinner, speciellt när glöden handlar om något som ligger utanför de själva. Anna Maria står redan i startblocken inför EU-valet 2019, vi får se hur långt glöden räcker.

  • Familj: Maken Carl och sonen Gustaf, 13.
  • Bor: Östermalm, Stockholm
  • Gör: EU-parlamentariker, egen företagare, slottsägare, ordförande i Ett säte-kampanjen m.m.
  • Meriter: Arbetat för UNESCO, italienska UD, arbetat på Balkan på uppdrag av EU och FN.
  • Talar: Svenska, italienska, franska, engelska, serbokroatiska och en del spanska.
  • Studier: Rom, San Diego och New York, med fokus på konflikthantering och statskunskap.
  • Författare: Har skrivit boken ”Jag gör skillnad”.
  • Brinner för: Att förändra världen och göra skillnad.
  • Arbetsdevis: Försök alltid se olika perspektiv, och var beredd att helt vända om.
  • Övrigt: Spelat tennis på elitnivå. Skrivit boken ”Kärleksfullt från Parma” med Magdalena Ribbing.
  • Alltid i hennes väska: Äkta parmesanost.
  • Reser helst: Till Medelhavet (eller ”mitt hav” som AMCB kallar det)
  • AMCB om Sverige: Sverige har den största humanitära själen i hela världen. Det finns fördomar mot svenskarna men jag tycker ni har ”the biggest heart in the world”, när det gäller medmänsklighet och fördomsfrihet.

Text: Therese Hedlund Foto: James Holm