Jovisst kan man det! Det är hela grejen med avtalstolkning: Det finns ett nästan oändligt antal mer eller mindre sannolika och välgrundade lösningsalternativ.
Avtalstolkning och parternas avsikt
Tolkningen syftar egentligen till att fastställa parternas avsikt när de utformade avtalet. Det är ofta inte möjligt. Ibland beror det på att parterna inte hade någon avsikt, utan att avtalet bara råkade få ett visst innehåll. I andra fall beror det helt enkelt på bevisläget: Parterna har olika versioner av vad som har hänt och olika minnesbilder av vad som sades och varför en viss text valdes.
I praktiken blir avtalstolkning därför i stor utsträckning en strävan efter att fastställa ett objektivt godtagbart avtalsinnehåll. En nyckelfråga är då hur en förnuftig person i parternas ställe skulle ha uppfattat det som skall tolkas (i allmänhet ett eller några avtalsvillkor). Vid bedömningen finns i princip inga begränsningar av vilken information som är ”tillåten”. Tidigare utkast, korrespondens mellan parterna, parterans agerande när avtalet väl har slutits och andra omständigheter får och skall beaktas. När det finns ett skrivet avtalsdokument är dock texten i dokumentet naturligtvis det enskilt viktigaste underlaget.
Det finns massor av teoribildning om hur avtal skall tolkas. Många rättsvetenskapsmän har ägnat åtskillig möda och tid åt att mejsla ut olika tekniker. Många av teorierna missar målet. Det är trots allt de enskilda parternas avtal som skall tolkas och det måste då i första hand alltid vara fråga om att utröna vad de kan tänkas har haft i åtanke.
Avtalstolkning är kul och kostsamt
Som advokat är det lätt att konstatera att avtalstolkning är kul. Det är lite som att spela spel med barnen (fast utan barn). Man får en bunt papper – för det är ofta ganska mycket dokumentation – och uppgiften att ur bunten abstrahera sanningen, eller åtminstone en så god bedömning som möjligt av vad som kan tänkas vara sant.
Eftersom det många gånger är mycket information som måste behandlas, är det ofta ganska mycket arbete att tolka ett avtal. Avtalstolkning kostar följaktligen en hygglig slant. Och det är inte minst därför som frågan i rubriken egentligen är ställd från en felaktig utgångspunkt. Rätt fråga borde i stället vara: ”Hur kunde jag uttrycka mig så illa att min text måste tolkas?”
Konstra inte till det
För det är där som skon klämmer. Avtal är inget annat än kommunikationsinstrument. I kommersiella relationer kommunicerar parterna om affärer, medan de i andra relationer kommunicerar om annat. Men det är alltid fråga om kommunikation. Och det är som det alltid är: Den som uttrycker sig illa, riskerar att bli missförstådd. Den som uttrycker sig väl, blir sällan missförstådd.
Den riktiga och viktiga frågan om avtalstolkning skall därför ställas redan när avtalet formuleras. Den lyder: ”Hur skall jag formulera mig så att åtminstone en förnuftig person i motpartens ställe skulle förstå vad jag menar?”. När man ändå håller på är det naturligtvis lika bra – eller bättre – att också vinnlägga sig om att motparten förstår, eftersom det är den som man skall ha en relation till. Men så långt sträcker sig inte lagens krav.
Det finns flera bra verktyg för att skapa förutsättningar för förståelse. Ett är att inte använda onödigt svåra ord. Som Gunnar Sträng en gång lär ha sagt: ”Varför använda konstiga utländska ord, när det finns en adekvat inhemsk vokabulär.” Ett annat är att sätta punkt (.) så snart man får en chans. Korta meningar ökar nästan alltid läsbarheten. Inskjutna bisatser, dubbla negationer och andra krusiduller är måhända snygga och ökar det skönlitterära värdet, men de bidrar sällan till ökad förståelse. Lix (läsbarhetsindex) är ett bra hjälpmedel för att hålla den egna disciplinen (den här krönikan har index 37). Ett tredje är att göra ordentligt klart för sig själv vad man vill åstadkomma med avtalet. Det är lättare att vara tydlig när man själv förstår vad man vill kommunicera.
När jag doktorerade brukade min handledare säga ”konstra inte till det”. Det är kloka ord för all kommunikation. Även om det inte var hans avsikt, formulerade han därför samtidigt en god regel för att undvika problem med avtalstolkning. Följ hans råd. Avtalstolkning är alltid ett misslyckande!